Racing

Flying Fellows totalsegrade ERCup

Efter totalt 27 år som team och ett antal andraplatser så tog äntligen Flying Fellows en serieseger. Teamet har tävlat i ERCup sedan serien startades 2006, och innan dess i flera andra långloppsserier. Här kommer deras egen berättelse efter finalen på Gelleråsen.

Inför den femte deltävlingen och finalen på Karlskoga låg vi tvåa i mästerskapet, bara 2 poäng efter Björnligan i Porsche 944.

Björnligan

Så nu gällde det att allt stämde för vi vet att Porschen kan vara ruskigt snabb när den fungerar, och dessutom hade de kallat in den välmeriterade föraren Per Sturesson. Bilen och motorn i 240:n verkade ganska frisk efter den förra deltävlingen på Mantorp, så det var mest normal översyn som behövdes veckorna innan finalen.

Vår tidigare teammedlem Kent Persson var tillfälligt hemma i Sverige från sin vanliga bostadsort i Kalifornien, så vi erbjöd honom att vara med och köra vilket han villigt antog. Ola var förkyld så med kort varsel kom Kents f d kollega på Öhlins, Emil Sällberg, ned från Stockholm, eftersom Gert var på expedition i Spanien och Olle var på Lotusträff. Så det var Dan, Hans B, Hasse, Kent och Emil som skulle köra de fem planerade stinten.

Det började dock inte så bra då Hasse på fredagen hämtade släpvagnen med bensin, däck och reservdelar mm hemma hos Olle. Han hörde missljud från vagnen och konstaterade att ett hjullager verkade vara på väg att haverera. Så det blev att inhandla ett nytt lager och att åka hem till Kenneth och byta lagret innan avfärd till Karlskoga.

Vädret på lördagen såg bra ut och träningen i fältet om totalt 27 bilar ihop med NSHC gick riktigt bra. Vi fick andra tid med 1.14.29, bara 5 hundradelar efter Hegnet Motorsports BMW och drygt 2 sekunder bättre än Björnligan.

Första stintet tar Dan och han sätter iväg i bra tempo i ledningen med varvtider runt 1.14-1.15, och är flera sekunder snabbare per varv än Björnligan. På varv 26 kommer han dock plötsligt in i depå och klagar på vibrationer i bakvagnen. Teamet hittar inget fel till att börja med men när man snurrar på bakhjulen ser man att vänster bakhjul skevar betänkligt. Det visar sig att fälgcentrum har spruckit och det håller ihop med bara några få ekrar. Det blir ett snabbt byte men vi tappar ändå drygt 5 minuter och rasar nedåt rejält i resultatlistan. Dan fortsätter sin stint och klämmer i rena ilskan till med en varvtid på 1.13.8 strax innan bytet under VSC på varv 47.

Hans B hoppar in i bilen efter tankning men blir efter 10 varv svartflaggad för omkörning under gulflagg och får en minuts stop&go. Lite stukad blir hans bästa varvtid 1.14.9och sedan följer två långa VSC-perioder så det blir svårt att förbättra det. I slutet av den andra VSC-perioden får han komma in för tankning och byte.

Det är Hasses tur att ta över ratten och han får ett ganska odramatiskt stint med bästa varvtid 1.14.5. Vi avancerar i resultatlistan men är fortfarande 5 varv efter Björnligan som ju är vårt huvudsakliga mål att slå. Vid ännu en VSC-period så passar vi på att tanka och byta förare på varv 143.

Kent har inte kört bilen på flera år och har mest ägnat sig åt cykling i Kalifornien, så det tar ett tag för honom att komma in i körningen. Men med stadigt sjunkande varvtider får han bästa varvtid 1.14.9 på varv 182. Och färdig i depån står vårt starkaste kort Emil, som får äran att jaga Björnligan i det sista stintet som börjar på varv 201.

Vi är fortfarande 5 varv efter Björnligan, men Emil tänder genast hoppet i teamet då han snart är nere i varvtider under 1.13 och tar in flera sekunder per varv. På varv 223 blir bästa varvtiden 1.12.3, och det med rejält slitna däck! Teamet räknar ut att det bör vara möjligt att komma ikapp Björnligan då de har ett byte kvar och om tidsskillnaden mellan bilarna håller sig till målgång. Emil ångar på men när det är ca 20 minuter kvar åker Björnligan i depå med problem med styrningen. De blir stående ganska länge men tar sig sedan ändå i mål, men då är vi 7 varv före och vinnare loppet samt vinnare av hela serien med 1 poäng!

Man kan väl säga att det var på tiden att FlyingFellows kunde stå som seriesegrare, då vi har ett antal andraplatser under de totalt 27 år som teamet funnits! Så det var ett nöjt gäng som packade ihop och styrde kosan mot Göteborg på lördagskvällen. Så nu gäller det att försöka ta hem även RM i Endurance på Kinnekulle den 13 oktober!

Text: Olle Odsell
Foto: Jörgen Olsson